Omg, imorgon är det första Maj..

Sitter just nu och väntar på Klara som har sånglektion. Shit vad kul att ta sånglektioner, om man ändå hade tid till det.. har haft en lång dag med 2 idrottslektioner, inget gym för mig idag inte. Förhoppningsvis kan jag väl sticka & köra ett imorgon.
Idag är det Valborgsfirande som gäller, härligt! Valborg kommer firas tillsammans med vänner, ska bli så sjukt kul. Kommer ha en grym kväll. 
Ha ett jäkla skönt valborgsfirande allihop, ses snart!
Mina fakkas, glad att jag har er.

Att göra skillnad.

Blir så sjukt trött på mänskligheten ibland, rädd för människor & besviken på folk i allmänhet. 
Överallt på sociala medier kastas det skit, sprids rykten och mobbas. 
Ask, där löper folk amok och får hybris för några få likes.
 Instagram, där görs det hatkonton till höger och vänster och i kommentarsfälten brinner hatet. 
Twitter, där tar sig folk friheten att skriva vilken skit som helst om vem som helst och vinna lite uppmärksamhet på de. 
Jag gör allt för att förstå, men det går inte. Hur kan man avsiktligt skada en annan människa så, lägga så mycket energi på att kränka och sprida rykten? Hur kan man leva med sig själv, när man bär skulden för någon annans olycka? Att någon sitter hemma och gråter framför mobilen där hatet väller in, med tårar nerför kinden och tillslut inte orkar mer. Att någon tar sitt liv, det som just skulle börja, därför att hatet blev droppen som rann över. 
Hur lever man med något sånt?
Jag blir så ledsen och arg, & jag är på krigsstigen just nu. Det får inte vara såhär, ingen ska behöva bli så ledsen och INGEN ska behöva gå så långt. 

Och tro mig, jag har sett näthat på nära håll, flera gånger & jag har själv varit med om det. Jag har fått höra att jag är dålig, att jag inte duger & mycket mer. Jag har varit både hora och falsk. 
Jag har gått med en klump i magen och inte vetat vem jag kan lita på, och det är den värsta känslan i världen. Att veta att någon glädjer sig åt ens olycka, att tvivla på sig själv. 
Tänk om dom har rätt? Tänk om det verkligen är så att jag inte duger? Jag har sett och upplevt hur några få ord kan skada en människa för livet. 
Jag tar inte åt mig särskilt mycket, jag kan till och med skratta åt människor som försöker trycka ner mig. Och många kan nog tro att jag inte kan bli ledsen, att jag inte bryr mig. Men alla människor har en gräns, och även den starkaste människa kan bryta ihop. Även den med den starkaste utsidan, det gladaste leendet och det mest "perfekta" livet kan vara döende inombords. 
För vi är alla människor, av kött och blod, med ett hjärta som pumpar och känslor som svallar. 
Ett ord kan vara skillnad mellan liv och död i vissa fall, och skulle någon av er vilja vara den som yttrade det ordet? Skulle någon av er vilja avsluta en annan människas liv? 
För tjejen du nyss kallade hora, hon är någons dotter. Killen du nyss kallade bög, han är någons bror. 
Det är så lätt att kasta ur sig saker när man inte behöver ta konsekvenserna, se personen man sårar i ögonen och uppleva samma smärta som den gör i den stunden. Att slippa så hur en annan människa bryter ihop, se paniken och hjälplösheten i ögonen och höra gråten som kvävs i kudden. Men det betyder inte att den inte finns där. Det här är verklighet, det är riktiga människor som tar sitt liv. Det är riktiga människor som skadas, det är riktiga föräldrar som får begrava sina egna barn. Det här är verkligheten. 
Det är inte rätt, det är inte rätt att någon ska behöva försvinna därför att han eller hon var annorlunda, inte såg ut som alla andra. Var lite för kaxig, för blyg eller bara lätt att ge sig på. Det är inte rätt att vissa får leva och andra inte, och att de som begår brotten inte får ta konsekvenserna. 

På nätet får man inte ta lite skit. Om man ger sig in i leken ska man inte leken tåla, för det är ingen lek. Det är verklighet. Och man VÄLJER aldrig att bli mobbad därför att man är en offentlig person, därför att man är provocerande eller står upp för sina åsikter. 
I mina ögon förtjänar ingen att bli mobbad på varken nätet eller någon annanstans, och jag står för det. Jag är med i kampen mot mobbning och kommer alltid vara, är du?
Och till er som läser det här. Ser ni att någon blir mobbad, grip in direkt. Var den hjälpande hand som drar dem upp, ljuset i mörkret. För det behövs, tro mig. Några få ord kan slita en människa itu, men de kan också laga den igen. 
En vänlig handling betyder mer än ni tror, ett leende, en kram eller någon som sätter ner foten och säger ifrån kan betyda så mycket. För er kanske det inte är något alls, men för den som blir utsatt betyder det så mycket mer. Att någon finns och bryr sig är så grymt viktigt. 
Så var inte den som drar ner någon till botten, var den som för den till toppen och strålar ikapp med stjärnorna. För den som gör skillnad lyser mer i mörkret än tusen stjärnor tillsammans. 
(Bild från google)