Bitch is back.

Hej på er allihop, fy vad jag saknat er. Men nu är jag tillbaka.Ni undrar nog kanske vart jag varit, så jag tänkte berätta för er vad jag gjort och varför jag varit borta i flera dagar.
Jag har haft världens bloggtorka de senaste dagarna, pressen på att leverera har känts som en tyngd på mina axlar och jag har blivit otroligt stressad och inte mått särskilt bra. Känt att inspirationen och motivationen varit noll och dessutom varit sjuky trött då jag hållit på att vända på dygnet. Men det har jag faktiskt lyckats med nu!
Jag har haft några kompisar hos mig och det har verkligen hänt massor med saker varje dag, och då är det inte lätt att hinna med bloggen. De två senaste dagarna har jag dessutom varit ute i en sommarstuga in the middle of nowhere och därför knappt haft någon täckning. 
Men jag tänker faktiskt inte be om ursäkt för att jag varit borta från bloggen, eller "lova att det kommer bli bättre" även fast jag kommer göra mitt bästa. Därför att och driva en blogg är ingen barnlek, det kräver massor med tid, planering och kreativitet. Lägger man på stressen och pressen att lyckas nå upp till kraven så är det ett väldigt svårt jobb. 
Ni som läser vänjer er väl ganska snabbt vid att det levereras ca 4 inlägg om dagen, välskrivna med åsikter och bilder, det gör jag med när jag läser bloggar. Men man glömmer så lätt att det är en vanlig människa bakom, och all tid och arbete som ligger bakom det man läser. Det är massor massor med arbete, och ibland så tappar man lusten.
 
När Nellie Berntsson länkade mitt inlägg så blev jag hur lycklig som helst, men pressen på att fortsätta leverera är otroligt tung. Ibland undrar jag hur Nellie klarar av hästarna och bloggen vilket båda innebär massor med ansvar och press, hon ska verkligen ha cred för det hon gör. 
Jag blev såklart väldigt hypad efter mitt inlägg som blev så uppmärksammat, men man får snabbt se de sämre sidorna i all uppmärksamhet som riktas mot en. Snabbt så kommer pressen, folk dömer och kritiserar. Man måste fortsätta leverera, hela tiden. Jag blev hypad i kanske två dagar, men jag såg snabbt baksidan av att vara offentlig. Folk som aldrig pratat med mig annars började höra av sig och ville umgås, helt plötsligt blev jag jätteintressant. För nu helt plötslig var jag ju jättehäftig eftersom att jag hade en blogg som låg tvåa på blogg.se
Jag har även fått onödiga taskiga kommentarer och frågor på ask när jag inte skrivit rätt saker och kraven har känts som en strypsnara runt halsen på mig. 
Jag KAN inte alltid leverera, jag KAN inte alltid finnas här på bloggen som någon slags underhållare som ni kan döma hur ni vill. Hylla mig så fort jag gör något bra och kasta skit mot mig så fort jag inte når upp till era krav. 
Jag vet att jag har flera läsare som verkligen bryr sig, som tycker om det jag skriver och tycker om mig för den jag är. Men för dom flesta är jag bara intressant när jag leverar det dom vill ha, när jag gör rätt och lever upp till kraven. 
Jag kan inte ens ta en bloggpaus på några dagar utan att det ska ramla in någon taskig fråga på ask. 
Jag vet att jag förlorar läsare på att ta bloggpauser, jag vet att jag kan verka oengagerad och jag vet att jag borde kunna bättre. Tror ni inte att jag bäst av alla vet det? Men jag måste hinna med att leva också, jag kan inte förlora mig själv i bloggen så mycket att jag låter hela livet flyga förbi medans jag sitter klistrad framför en dator. Vafan, jag hade knappt gått ut på hela sommaren innan jag tog den här bloggpausen. Så mycket tid tar det att blogga, och jag har faktiskt ett liv utanför bloggen också. 
Klart jag önskar att jag kunde vara lite mer som Nellie, ha energi till att orka driva en blogg och hinna med massor med annat samtidigt också. Klart jag önskar att jag var mer effektiv så att jag kunde hinna med både bloggen och allt annat samtidigt. Klart jag försöker, men jag är inte sån. Jag är seg och jag är lat, men jag är också envis och full av åsikter. 
Jag är 14 år och jag har hela livet framför mig, jag vill bara njuta av den här sommaren utan att behöva oroa mig för läsarstatistik eller vad andra tycker om mig. För jag är kanske inte så stark att jag klarar av eran så kallade "feedback", jag kanske inte är så tuff att jag orkar med all press och ansvar. Men jag gör mitt bästa och mer än så kan jag inte göra. 
 
Jag ska göra mitt bästa med bloggen, men det måste vara roligt också. Jag kan inte lägga så otroligt mycket tid på något som inte gör mig glad och lycklig, och om jag och alla andra ska sätta så otroligt höga krav på mig själv så ser jag inte längre glädjen i att blogga. Därför kommer jag att fortsätta blogga, men jag kommer kanske lägga om rutinerna och hur inläggen kommer upp lite grann för att jag ska trivas med det. Och ja, ibland kanske jag tar en liten paus på några dagar. Men då får det vara så, då kommer jag alltid tillbaka med mycket mer åsikter och inspiration än innan. Det kan jag i allafall lova. 
Och kan inte ni acceptera det, (nu syftar jag inte på er läsare som är goa och lämnar bra kommentarer och finns där för mig) dra då. Det här är mitt liv och jag bestämmer hur jag ska leva det. Det är min blogg och ingen av er som lämnar taskiga kommentarer eller frågor på ask kan säga till MIG hur jag ska göra. Skaffa er en egen blogg och gör det bättre själv då, men lägg ner med eran feedback och era "åsikter". Det är bullshit alltihop, och jag lyssnar inte på er för fem öre. 
 
Till er andra, hoppas ni stannar kvar och glöm inte att det sitter riktiga människor bakom bloggarna ni läser. Jag älskar er allihop och hoppas innerligt att ni kikar in här mer, tack för att ni fortsätter kolla på bloggen även när jag tar pauser och hänger kvar när jag kommer tillbaka. Ni är guld värda allihop och jag älskar er massor. 
Love u
Glöm inte att följa mig på instagram förresten, där delar jag med mig av åsikter och bilder från min vardag: stinaolssonz
Det är lite som en Twitter för mig, haha. 

Kommentarer:

1 Clara J:

Grymt inlägg! Kram :D<3

Svar: Tack fina du, kram på dig!<3
stinaolssonz

2 Sabina:

Om du känner att du varken har tid eller ork att blogga, så strunta i det. Det viktigaste är att du mår bra och inte känner dig "tvingad" och stressad att blogga :) ❤️

Svar: Vad gosig du är Sabina, men jag kommer definitivt fortsätta. Behöver bara en paus, vad bra att du förstår :)❤️
stinaolssonz

3 Aliz:

Känn ingen press!Du har all rätt att vila!Vi klarar oss en vecka eller 2.Hoppas du mår bättre!Styrkekram!!!!

Svar: Åh tack fina du, så underbart att veta att jag har läsare som dig! Kärlek till dig ❤️
stinaolssonz

4 Elsa:

Du ska absolut inte behöva skriva något om du inte har lust, eller tid! Precis som du säger är det ditt liv och om du inte vill blogga ska du inte göra det! Hoppas att du orkar fortsätta, gillar verkligen din blogg, men om du tar en paus, fine, vi klarar oss!😊❤️❤️

Svar: Åh tack fina du, har sån tur som har såna underbara läsare som du ❤️
stinaolssonz

Kommentera här: