200 kr rikare

För några dagar sedan var jag på Ica och handlade, det är en helt vanlig dag, inget speciellt. Jag står alltså i kassan när jag tappar ett mynt, så jag böjer mig ner för att trupp det när jag ser att det ligger något med på marken. En ring, jag tar upp den och ser att det sitter typ fyra diamanter i den. Jag läser inuti o ser att det står namn och datum, det är en vigselring! "Det är ju en vigselring" utbrister jag, och då är kassörskan väldigt snabb med att ta hand om den. Jag lämnar snällt över den, men sen får jag reda på att jag hade kunnat fått hittelön för den och hade inte någon hämtat den från polisstationen efter 3 månader hade jag fått den. Så jag blir såklart ganska irriterad på kassörskan då hon säkert visste det..
Men nu är chansen borta tänker jag, lika bra att jag glömmer det. 

Senare den dagen är mamma hemma hos en granne, och då berättar hon om vigselringen och vad det stod i den. När hon säger vilka namn det står i den så tittar grannen på sin man och säger "tänker vi på samma person nu?". 
Hon känner nämligen ett par som heter just så, Olle och Catharina stod det i vigselringarna förresten. 
Så dom lyckas få tag i denna Catharina som säger att hon inte tappat sin vigselring, fast hon ska kolla en extra gång. Hon brukar ha sin vigselring i plånboken då hon inte kan ha på sig den på jobbet. Och mycket riktigt, den är borta. 
Hon blir väldigt glad när hon får veta att jag hittat ringen och så säger hon "Jag brukar tappa bort den ganska ofta, men på ett eller annat sätt kommer den alltid tillbaka till mig."
 
Av en slump så var det just jag som hittade ringen, kan ni fatta det?
Idag fick jag ett brev som inehöll 200 kronor som tack för att jag hittade ringen, verkar som att jag fick min hittelön ändå.;)
Det lönar sig att vara ärlig, och kassörskan...hon fick nog ingenting.
 

Kommentera här: